12 Years a Slave
Första halvan av 1800-talet. Slaveriet är utbrett i Amerika.
Solomon Northup är en fri svart man som bor tillsammans med sin familj i norra USA. Han livnär sig genom att spela fiol och får ett erbjudande om att ackompanjera två mäns trollerishow. De är ute och äter middag en kväll och morgonen efter vaknar han upp fastkedjad. Kidnappad och såld. Här börjar resan mot södra USA och ett liv som slav.
Filmen är hemsk. Och sorglig. Men samtidigt så otroligt bra och fängslande. Jag ömsom höll för ögonen och ömsom grät. Speltiden är 2 timmar och 14 minuter, men filmen känns aldrig långsam, inte en endaste gång.
Bilderna är otroligt färgstarka och vackerheter avlöser varandra.
Vackra vyer, vackra hus, vackra människor.
Jag tänker "tur att det där var längesen, världen är ju inte längre sådan här".
Men sanningen är att slaveriet fortfarande finns.
Och även rasismen, i högsta grad.
Slaveri och rasism finns i Sverige.
Därför är filmen så talande, den berättar en sann historia som utspelar sig under 1800-talet,
men som är lika aktuell än idag.
Slaveriet och rasismen måste försvinna.
Människor måste få vara lika mycket värda.
Hudfärg och kön får inte göra någon skillnad.
